Halloj!

Jag hoppas att ni har en härlig helg! Naturen har fullkomligt exploderat! Poff sa det, från vinter till sommar :-) Vilket Halleluja moment liksom. Hoppet och livslusten rinner tillbaka in i kroppen. Lyssnar på fågelsång, solen gassar och jag känner värmen i ansiktet. 

Så, vad har jag pysslat med under veckan som gått? 

Igår hade jag en jättehärlig kväll på stan tillsammans med både nya bekantskaper och underbara tjejer som jag känt ända sedan dagistiden! Totalt blev vi 7 stycken lovely ladies!

Kvällen började med en fördrink hemma hos Lisa och Jakob, i deras mysiga våning på Öfre Östermalm :-)
Färgerna, materialvalen, konsten på väggarna, allt kändes som att vara mitt i ett coolt och glossigt inredningsmagasin. Verkligen jättefint!

Bra start på kvällen med Lisa, Ecaterina och Tine
Bra start på kvällen med Lisa, Ecaterina och Tine

Efter en god fördrink fortsatte vi till Beirut Cafe, där vi åt fantastiskt god libanesisk mat. Kan verkligen rekomendera detta ställe! Mysig lokal och bra service!

Vi beställde blandad meze och bordet fylldes snabbt upp av himmelska röror, vinbladsdolmar, inlagda grönsaker, grillad halloumi, kycklingvingar och piroger med olika ljuvliga fyllningar. Mums! Som vi åt! 

Såå mycket gott att välja på!
Såå mycket gott att välja på!
Mirre, Tine och Anna, riktigt härliga festpinglor!
Mirre, Tine och Anna, riktigt härliga festpinglor!

Nu på Måndag kl 20.00 sätter vi på TV:n, då Annas hem är med i "Vem bor här". 

I varje avsnitt av SVT1:s ”Vem bor här” får fem främlingar gå husesyn i varandras hem. Stilrena designvillor, vilda loppislyor, roliga fetisch-hem. Personerna vet ingenting om varandra. De har namn, yrke och första intrycket att gå på. Efter husesynen ska var och en försöka att para ihop rätt person med rätt hem.

Älskar verkligen det programmet! Så kul att få inspiration och se hur andra har det. Kan lova att det är superfint hemma hos Anna!

Anna och Lisa njuter av den goda maten på Beirut Cafe
Anna och Lisa njuter av den goda maten på Beirut Cafe

Så mycket spännande och fina samtal från livet, både högt och lågt, sorgligt och glatt. Är så galet från-hjärtat-glad och tacksam över att ha så många kloka vänner! 

När vi alla var mätta och nöjda, fortsatte kvällen på Vassa Eggen. Lite goda drinkar, fler skratt. Ett bubblande Stockholm. Leenden överallt. Vilken underbar kväll! Tack för all energi! 

Somriga drinkar, blev en Mojito för mig! Maria, jag och Ecaterina.
Somriga drinkar, blev en Mojito för mig! Maria, jag och Ecaterina.

Mer som hänt under veckan...

Jag har gått på min terapi, både KBT-gruppen och enskilda samtal. Jag har gått långa promenader och bokat upp möten inför nästa vecka.

Min mellanpojke fyllde 10 år! Vilket firades med massor av tårta och pappas korvstroganoff - allt enligt födelsedagsbarnets önskningar!

Och Avicii har gått bort. Så jäkla sorgligt. Jag berörs, för honom och alla i hans familj. För alla som dansat, skrattat, gråtit, hånglat och hoppat till hans musik. Fina Avicii, jag hoppas du fann vad du sökte i livet, innan du flög vidare.... Vi fortsätter att dansa till din musik!

Ha nu en härlig Söndag!
Ta hand om Era nära och kära. Ge bort en kram och ladda för en ny vecka!

Kram från Fru Fiffelin

Läs hela inlägget »

Hej, hej!

Så UNDERBART med värmen ute!!! Det har varit 18 soliga plusgrader och strålande sol här i Sundbyberg idag, och jag har passat på att njuta av en härlig långpromenad.

Detta väder passar mig perfekt, jag har verkligen väntat på våren, känner att jag lever upp med den. Det känns så inspirerande när trädens knoppar börjar slå ut och när det spirar i 50 nyanser av grönt vart man än tittar! Klingande fågelsång från trädkronorna. Blå och gul krokus som vänder sina små ansikten mot solen... Jag älskar det!

Idag skulle jag vilja uppmärksamma och hylla alla modiga entreprenörer ute i vårt avlånga land!

Jag pratar om er modiga och tuffa hjältar som vågar följa sina drömmar och ideér och som sedan jobbar stenhårt för att nå dem. Ni som vågar testa och ställa er frågan; vad är det värsta som kan hända?

Utan Er skulle världen stanna upp!

Jag tror att man som entreprenör måste ha en smula crazyness och en stor portion envishet...  Man måste våga tänka utanför boxen. Se möjligheterna där ingen annan kan se dem. Och framför allt satsa helhjärtat. 

Det första steget till att bli en verklig entreprenör är att samla tillräckligt mycket mod för att våga kasta sig ut i det där pirriga och okända. Ut i eget företagande. Ibland måste man göra det om och om igen.

Vi borde alla tala om för de där entreprenörerna, i vår närhet, att vi är stolta över deras slit och outtröttlighet!

Har du inte redan berömt, så gör det!

Jag tänkte att jag skulle vilja göra lite fler reportage framöver - om olika entreprenörer - om folk som vågat ta det där steget att göra sin grej och skapat sig ett jobb som passar just deras livstil, istället för tvärtom! 

Jag tänkte ställa öppna frågor, vara nyfiken o lyssna mycket. Min förhoppning är att verkligen få kika in bakom kulisserna...

Min första intervju med en riktigt härlig entreprenör, Henrik på Telling Stories, kan ni läsa här!

Jag ser fram emot den här resan, att få träffa nya människor som ger energi, få sammarbeta och omge mig med smarta och kloka människor!

Framtiden tror jag skapas i ett VI och det är så mycket roligare att arbeta tillsammans, än ensam.

Har Ni tips på härliga människor som skulle passa in här på bloggen, som ni känner eller är nyfikna på att veta mer om - eller om du själv kanske är en entreprenör, och vill synas här med ett porträtt - tipsa mig då, så ska jag försöka få till en träff!

Ha nu en härlig kväll!
Stor Kram från Fru Fiffelin

Läs hela inlägget »

Hej, hej!

Hoppas att helgen var fin! Jag var ute i Nacka naturreservat och promenerade 6 km på ringlande skogsstigar med en väninna i lördags - såå mysigt! Vädret bjöd på strålande sol och vi hade en liten matsäck med oss. Tussilago i dikeskanten, macka, te och en liten kexchoklad i solen. Kunde inte haft det bättre!

Idag tänkte jag ta upp ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen hållbar konsumtion och värnandet om våra lokala handlare och butiker.

En av mina absoluta favoritsysselsättningar, när jag har lite tid över, är att kika runt i mysiga och personliga butiker. Allra helst då inredningsbutiker, klädbutiker och lifstylebutiker. Man kanske inte handlar varje gång, men att bara få gå runt en stund i inspirerande och mysiga butiksmiljöer kan vara som balsam för själen. Fantasin och kreativiteten får stimulans, och det är spännande att följa de senaste trenderna.

Det är något speciellt med att få se, klämma, och känna på vackra föremål!

Internetshopping behöver ju inte alltid vara fel - men ofta går viktigta värden förlorade där framför datorn. När man väl får hem sina varor - ofta efter tröstlöst långa köer hos stressade postombud - så är det inte sällan som produkterna inte riktigt lever upp till ens förväntningar. Oj vad små storlekarna var! Och färgskalan ser ju inte alls ut som den gjorde i webshopen! 

Dessutom försvinner hela den personliga delen när man handlar på näten. Rådgivningen från en kunnig butikssäljare. Det trevliga småpratet. Hela den sociala biten.

Enligt alla prognoser ser den tradionella butikshandeln ut att nedmonteras. Bit för bit. De som drabbas först av den pågående butiksdöden är just de små, mer personliga butikerna. De stora butikskedjorna har lite bättre förutsättningar. De kan pressa inköpspriserna genom stora kvantiteter, och bättre fraktavtal. Men även de största kedjorna börjar att få det allt tuffare.

Förra året meddelade Svensk handel att den fysiska handeln  (för sällanköpsvaror) slutar att växa, samtidigt som näthandeln går mot 60 - 75% av den totala försäljningen. Det betyder att traditionell handel, d.v.s fysiska butiker inom sällanköpsvarusegmentet (mode, inredning, hemelektronik), snart kommer försvinna om utvecklingen fortsätter i samma takt.

Svensk Handels vd spår att från år 2020  till år 2025 kommer ca 10.000 butiker runtom i Sverige att tvingas stänga.

-Själv tycker jag att det här är skrämmande siffror! 

Om butikerna tvingas stänga riskerar mellan 20- till 40.000 att bli arbetslösa inom butiksnäringen, inom de närmsta åren(!) 

Så hur blev det så här?

En stor orsak till att folk handlar mer och mer på nätet beror såklart på att det är bekvämt. Man kan shoppa när ungarna somnat och man kan få allt hemkört till dörren.

Men det beror också på att det finns en uppsjö av tokbilliga nätgallerior som Wish, Fyndiq, Alibaba och Ali Express som säljer allt du kan tänka dig. Kina är det populäraste landet för näthandel. Hela 36 procent som handlat från utlandet uppgav att de beställt från Kina.

Att allt är så galet billigt i dessa nätgallerior beror på att man som konsument handlar direkt från fabrikerna i Kina, utan mellanhänder. Dock är det si och så med kvalitén och om du vill reklamera kan det vara svårt att få tag på en vettig kundtjänst - om det ens finns någon. 

På grund av en internationell överenskommelse från mitten av 1900-talet (då Kina räknades som ett u-land) är frakten från Kina dessutom kraftigt subventionerad. Nu har dock Tullverket och Postnord bestämt sig för att avgiftsbelägga Kina-shopparnas leveranser. Men ändå – är det så här vi vill ha det? 

 På mindre än två år har Kina sprungit förbi alla andra länder när det gäller näthandel bland svenska konsumenter. Som mest har det varit uppe i  160.000 paketförsändelser från Kina till Arlanda – VARJE DAG. 160.000 hemklickade spontanköp från soffan!!! 

Jag undrar verkligen vad som hände med den svenska medvetenheten? När försvann den egentligen? Svenskar, ett av världens rikaste folk, vill inte längre betala för vad varor egentligen bör kosta.

Men en sak är säker - någonstans betalar någon priset för vår billiga nätshopping!

En av de STORA förlorarna är ju naturligtvis miljön. När man beställer varor från nätet, direkt från fabriker i Kina, så har man ingen aning om under vilka villkor den beställda produkten har blivit tillverkad på.

Fabriken kanske har noll miljöpolicy och släpper ut tunga kemikalier rakt ut i naturen. Smink och hudvårdsprodukter är GARANTERAT testade på djur, och den billiga Kina-produkten kan vara direkt sammanlänkad till döende korallrev, smältande polarisar och sjunkande paradisöar. Fabriken kanske har barnarbetare eller 16 timmar lång arbetsdag,  och kanske jobbar den med piratkopiering.

Att sedan flygfrakta varan, låt säga, ett 100 grams paket runt halva jordklotet skapar 488 gram växthusgaser. Tänk dig det gånger 150.000 paket dagligen - bara till Sverige...

När en butik däremot köper in sina produkter, samfraktas varorna oftast på stora lastfartyg, och en 100 grams vara släpper då endast ut 23 gram växthusgaser, vilket ger 30-40 gånger mindre miljöpåverkan!

När en svensk butik beställer hem produkter, samarbetar man dessutom med leverantörer som har hårt kontrollerade fabriker, där allt går schysst till både ur miljö och hälsosynpunkt.

Detta gör såklart att varorna kostar några kronor mer, men personligen tycker jag att det är så mycket mera värt att få en säker, kontrollerad produkt som jag kan känna stolthet att bära eller att ha i mitt hem!  Aktiva val ger en mer hållbar värld att leva i!

Butiksägare och butikssäljare, som sätter stolthet och yrkeskunnande bakom sina produkter, är kanske snart en utdöende yrkesgrupp...

Vi måste börja värna våra lokala butiker, vi måste handla i dom idag - om vi vill ha kvar dem imorgon!

Ha nu en trevlig kväll och tänk till ett extra varv nästa gång du sitter hemma med wish-appen i högsta hugg!

Kram från Fru Fiffelin 


 

Läs hela inlägget »

Hej alla fina läsare! 

Idag tänkte jag berätta lite om hur det är att vara utbränd - och att leva med en psykisk sjukdom. 

Det finns så mycket tabun kring psykisk oshälsa. Det tisslas och tasslas. Många verkar skämmas för att de inte är helt fungerande på det mentala planet... Men egentligen finns det väl inget att skämmas för? Ibland blir man sjuk i magen, ibland får man problem med hjärtat. Att en sjukdom drabbar psyket är ju lika slumpmässigt som vad som helst. Vem som helst kan drabbas, och det kan hända närsomhelst. 

Jag vill gråta och skratta, inte skämmas för att jag lever. Jag är så fruktansvärt trött på stigma och skam i samhället över vår största folksjukdom idag - Psykisk ohälsa.

Nevadaöknen på Route 66, December 2016
Nevadaöknen på Route 66, December 2016

Det första steget i kampen mot psykisk ohälsa är att ACCEPTERA att man faktiskt är sjuk. Det är först då man kan få rätt sorts hjälp.

När man vågar öppna upp sig för läkare och terapeuter - och erkänna för sig själv hur illa läget faktiskt är  – först då kan man börja jobba mot att bli bättre!

Det låter kanske barnsligt enkelt. Men för mig var det jättesvårt att acceptera att jag var så pass dålig att jag behövde hjälp. Jag ville absolut inte vara PSYKISKT sjuk, ordet känndes så laddat, så negativt.
   
Vid mitt första möte med sjukvården i augusti 2016 - när jag fått min första panikångestattack och verkligen gått in i den berömda väggen - var jag därför i FÖRNEKELSE... Jag tänkte att läkaren var helt fel ute. 

Visst var jag stressad, men det berodde ju på att jag hade haft så mycket på jobbet de senaste åren, jag var mitt uppe i en konkurs, dessutom hade jag ju en bebis som gjorde att jag inte sov hela nätter, så NEJ, jag var inte utbränd och psykiskt sjuk... Det måste vara något FYSISKT FEL, en hormonstörning eller sköldkörtelproblem kanske?! Jag hade ju även gått upp så mycket i vikt de senaste året, så det kanske var viktrelaterad sjukdom typ diabetes...?!

Läkaren ville sjukskriva mig omedelbart bums för utmattningssyndrom, men jag valde att ta ut min mammaledighet och åka iväg på en resa runt jorden istället.

Tänkte att UTBRÄNDHET var lite av en påhittad sjukdom för lata människor som inte ville jobba...

Jag trodde att jag skulle bli utvilad och hel i själen av att andas frisk luft, ligga på vita stränder under vajande palmer och lyssna på vågornas brus. Och visst skänkte resan mig ett lugn, men den inre stressen ville ändå inte helt försvinna och närminnet kom inte tillbaka. Det var uppenbart NÅGOT SOM VAR FEL. Jag hade ibland svårt att ta in allt, att känna glädjen fullt ut, och vid några tillfällen under resans gång, kom jag på mig själv att jag inte var "där" i nuet... Att jag inte tog mig tid att vara lycklig och njuta, att allt bara var en flykt....

Underbara stranden Thong Nai Pan Yai på Koh Phangan, februari 2017
Underbara stranden Thong Nai Pan Yai på Koh Phangan, februari 2017

Efter att vi kommit hem till Sverige igen, våren 2017, hade jag svårt att landa i verkligheten. Vardagen kom ikapp och jag blev återigen överöst med papper från tingsrätten och möten med skatteverket och med konkursförvaltaren. Under sommaren tog mina sista krafter slut. Jag kände mig helt däckad och trött, kände ångest och oro, allt jag ville göra var att sova. Jag hamnade i en depression och uppsökte återigen sjukvården.

Den här gången fick jag remiss till en psykriatisk mottagning och fick kontakt med en bra psykolog. Han och läkarteamet kom fram till att jag led av utmattningsdepression och PTSD (från ett trauma i barndommen). Den här gången lyssnade jag och accepterade min dom.

Av olika skäl tackade jag dock nej till medicinering, men sedan hösten 2017 har jag gått i terapi och jobbat med mig själv med hjälp av KBT (kognitiv beteendeterapi). Jag har även deltagit i gruppsamtal, där jag har kunnat prata av mig med andra i samma situation.

Inför varje gruppsamtal har min ångest varit så intensiv att jag knappt har orkat mig upp ur sängen. Men efter att ha kommit iväg på mötena, och gjort mitt bästa för att våga öppna upp mig inför främlingar, så har jag fått så oerhört mycket tillbaka. Bara själva vetskapen om att jag inte är ensam om mina problem, har inneburit en stor lättnadskänsla.

Många vänner och folk runt omkring ställer ofta frågan om jag är "frisk" nu? Men jag har funderat på svaret och känner att det tyvärr blir ett NEJ! - Jag blir nog aldrig helt "frisk" igen.

Men det som jag kan göra är att lära mig att förhålla mig till den jag är. Om jag kan identifiera mina problem, mina fobier och mina mörkare rum - så kan jag ta kontrollen över dem, istället för att låta dem kontrollera mig!
 
För mig tog det flera år av stress och press, innan kroppen och hjärnan var körd i botten och sa ifrån, så det är kanske inte så konstigt att vägen tillbaka har varit lång.

Nu har jag en gång för alla accepterat att jag aldrig kommer ha lika mycket energi som före utbrändheten. Det är en stor sorg att acceptera förlusten av de förmågor jag en gång har haft. Jag som alltid har varit den där energiska, uthålliga, kompetenta tjejen – vem är jag egentligen nu?

På sätt och vis tvingas jag nu att ändra hela min självbild. Men att inse det faktum att inget någonsin kommer att bli som förr är helt enkelt en förutsättning för att kunna komma vidare i livet.

Jag är mycket mer stresskänslig än förut. Så fort saker hopar sig, och jag känner att jag inte hinner med, så kommer ångesten och hjärtklappningen smygandes som ett hungrigt lejon i solnedgången. Jag måste noga planera mina dagar så det inte blir för många måsten/möten/åtaganden.

Jag drar mig undan från folk, stannar inne fast vädret är underbart. Tunga dagar orkar jag inte städa, diska, laga mat, gå upp ur soffan, hämta barnen...

Mitt minne är trasigt. Jag har jättesvårt för att komma ihåg ansikten, namn eller vad jag pratat om med folk. Jag kommer inte ihåg koder till mina bankkort, och att gå och handla utan att ta med en skriven lista är omöjligt. Får jag inte läsa innantill så glömmer jag att handla hälften av sakerna som skulle med hem. Jag har svårt att koncentrera mig, läsa en bok tar tid, ofta får jag gå tillbaka och läsa om texter om och om igen.

Ibland blir det som att jag fastnar i en slags dvala och har huvudet fullt av bomull, jag kan vara på väg till köket för att sätta på en kopp med te - men blir plötsligt stående framför diskbänken och kommer inte riktigt ihåg varför jag gick ut till köket, vad jag skulle göra där...

Jag har blivit extremt känslig för ljud. Blir jätteuppstressad av hög volym på tv:n eller av stökig musik. Jag klarar inte av att killarna låter och lever rövare, då blir jag jätteirriterad. 

Jag kan bli otroligt trött av att vara social, gå på mingel och middagar, så trött att jag måste vila i flera dagar. Jag blir helt yr av att tänka på att åka in till stan och röra mig i folkvimmlet. Förr om åren älskade jag att trängas i stans alla butiker, hitta något snyggt att ha på mig, för att sedan träffa vännerna på trånga cafén och proppfulla diskotek. Tanken på den typen av integration med andra människor får mig numera att bli kallsvettig och känna andnöd. 

Vi bodde på en vacker hacienda i staden Champeche i Mexico, november 2016
Vi bodde på en vacker hacienda i staden Champeche i Mexico, november 2016

Jag lever idag ett helt annat liv, och är en helt annan person än jag var när jag blev sjuk sommaren 2016.

Jag har fått lära mig att inte ställa så höga krav på mig själv - allt behöver inte vara så perfekt. Inget jobb, ingen prestige, inget beröm är värt att riskera min mentala hälsa för. Jag måste sakta ner. Jag kan inte ta på mig för mycket saker på en och samma gång och visst kan jag känna misslyckande över att inte orka allt, men mitt inre lugn är viktigare!

Idag försöker jag prioritera mer. Jag försöker att sålla bort aktiviter som jag egentligen inte vill göra, och framför allt försöker jag att umgås och hänga mer med barnen. Under åren med butikerna, så hamnade de alldeles för ofta i kläm.

Jag försöker komma ut på promenader varje dag och jag pushar mig själv till att "bli social igen".

Jag hoppas på att få tillbaka min gamla personlighet – glad, social, energisk, snabbtänkt och högpresterande - jag jobbar på det, varje dag. Men det måste få ta den tid det tar, jag kommer inte att stressa mig fram till målsnöret, men jag har en inre målbild om vart jag vill komma och den plockar jag fram när jag känner att krafterna tryter.

Ha nu en trevlig helg!
STOR Kram från Fru Fiffelin

Läs hela inlägget »

Hej alla underbara människor!

Hoppas att ni mår fint och har hunnit att njuta av den härliga solen som äntligen har vågat sig fram!

Idag tänkte jag berätta mer om vårat jorden-runt-äventyr! För trots att år 2016 bjöd på både konkurs och utmattningssymdrom, så fick jag samtidigt uppleva många härliga ljuspunkter under året!

Julius kom till världen under våren och tisdagen den 18 oktober lämnade vi gråa kalla Sverige för vårat 6 månader långa äventyr på varmare breddgrader.

Efter konkursen hade vi haft två månader på oss att planera för vårat livs äventyr.

Först var planerna lite vaga, skulle vi verkligen ge oss iväg - en barnfamilj med tre killar, varav den yngsta så liten som 7 månader, och jag som var utbränd och utmattad - men ju mer vi pratade om det, desto mer lockande och genomförbart verkade det vara.

Vi ville ju komma bort, långt bort från Sverige, och vi ville få tiden tillsammans, landa som en familj och bara få ro om varandra. 

Reseplanering på hög nivå!
Reseplanering på hög nivå!

Denna förberedande period innan dagen D (då vi lämnade Sverige) hade sina olika stadier… 

Det första stadiet var den spontana, svindlande, knasiga och underbara tiden då drömmen om resan blev till. Då bollades det tankar och idéer mellan mig och min man, i ett rasande, nästan feberaktigt tempo. Köksbordet var fyllt med resekataloger och resetidningar.
 
I denna resas första planeringsfas tycktes ALLT vara möjligt. 
 
I takt med att jordgloben på vårt köksbord började sakta ned i sitt eviga kvällssnurrande och rese-rutten allt mer började klarna, så uppstod det nya debatter och en mer försiktig och räddhågsen figur började tala till oss i våra upphettade jorden-runt hjärnor. 
 
Eventuellt så kallades denna figur för förnuftet. 
 
Figuren förnuftet lyfte fram frågor som hur klokt det verkligen var att lyfta våra pojkar ur skolan under nästan ett helt läsår? Och hur mycket faror skulle vi utsätta våra barn för? Lömska djungelormar, vingliga propellerplan i monsunstorm, Zika och Malaria, utslitna bromspedaler i trånga bergspass i Bolivia, rövare, rånare, pirater… 
 
Det fanns verkligen dagar då resan låg riktigt dåligt till.

Men tillslut bestämde vi oss för att bryta oss loss från våra egna rädslor och fördommar och bara tuta och köra!

Vi ville smaka på världen, dofta på den, simma och sväva genom den, utforska, upptäcka och verkligen UPPLEVA den. 

Innan vi åkte iväg var vi tvugna att ordna med alla praktiska saker som att förnya passen, få ledigt från barnens skolor, hyra ut lägenheten och att vaccinera oss.

Vi vände oss till Svea Vaccin, där vi tillsammans med en sjuksköterska och en läkare, gick igenom vilka länder vi hade tänkt besöka. Det blev sprutor mot Tyfoid, Hepatit A och B samt påfyllningsspruta med Difteri, Stelkramp, Kikhosta och Polio. Eftersom vi inte var riktigt hundra på resrutten, om den skulle gå via Sydamerika eller Japan, så tog vi ändå Gula Febern också. Totalt fick vi betala närmare 8.000 kronor för hela familjen.

Sedan var det dags att börja boka flygbiljetter och boende.

Först kollade vi upp vad det skulle kosta att resa med Star-Alliance och deras färdiga jorden-runt-rese-paket där man kan välja ett visst antal stopp. Det visade sig bli väldigt dyrt och ganska så oflexibelt.

Då kollade vi upp vad det skulle kosta om vi flög genom Kilroy, som är stora och kunniga på just jorden-runt-resor. Deras offert landade på 180,000 kronor (bara flyg och alla hyrbilar inräknade). Vi tyckte det var alldeles för dyrt för vår budget och bestämde oss då för att boka själva.

Med hjälp av Momondo kunde vi vara flexibla och välja utresedatum då priserna var lite lägre. Vi bokade bara enkelresor hela vägen och vi lät ofta flygpriserna styra både datum och ibland även vilket land vi skulle välja (T.ex så var ursprungsplanen att fortsätta till Costa Rica efter Mexico, men det blev istället nyår i Las Vegas, då priset dit var mycket lägre). Vi valde även nattflyg så ofta som möjligt, dels för att det var smidigt att barnen sov under resan, men också för att kunna spara in på en hotellnatt.

Påväg mot Bangkok
Påväg mot Bangkok

Så här blev flygrutten tillslut under våran jorden runt-resa:
*Stockholm - Orlando, USA 
*Miami - Bahamas (Nassau)
*Bahamas - Cancun, Mexico
*Cancun - Mexico City
*Mexico City - Las Vegas
*Los Angeles - Tokyo, Japan
*Tokyo - Bangkok
*Bangkok - Sri Lanka (Colombo)
*Sri Lanka - Dubai
*Dubai - Stockholm

Hyrbilar bokade vi via Hertz där vi hade ett guldkort med bra rabatter.

Totalt la vi ut ca 90.000 kronor för alla flygbiljetter, ett varv runt jorden, och ca 23.000 kronor för alla hyrbilar.

Innan vi gav oss iväg hade vi i princip endast bokat första flyget, från Stockholm till Orlando i USA, samt hyrbil i tre veckor och boendet för de första fyra nätterna  - hemma hos Robert i Kissimee, genom Airbnb. Resten av resan tog vi som den kom. Visst hade vi vissa planer, men det fanns flera tänkbara resrutter och platser som vi ville besöka.

I snitt bodde vi för 400 kronor natten, vilket blev billigare än våran månadshyra där hemma. 
Sedan tillkom kostnad för mat, bensin, transport, reseförsäkringar och utflykter, ca 165.000 kr.

Det betyder att hela resan i sex månader för en familj på fem personer inklusive allt (vaccin, försäkring, mat, boende, flyg, hyrbilar, transporter, nöjen) kostade TOTALT Ca 350.000 kr.

För det mesta bokade vi boendet via  Airbnb för att kunna komma undan till en liten peng och samtidigt ha tillgång till kök där man kunde förbereda frukost och andra måltider. Vi tyckte också att Airbnb boende är en utmärk chans till att lära känna omgivningarna lite bättre, då man får kontakt med de lokala innevånarna.

Det blev även en hel del enkla hotel, som vi bokade antingen direkt på plats över disk, eller via Hotels.com där vi samlade på oss gratis bonusnätter. Ibland lyxade vi till det och bodde på lite finare ställen också för att få skämma bort oss. 

Tänker ofta tillbaka på alla härliga möten och underbara människor som glittrat förbi under resans gång och stannat i våra hjärtan!

Ni kanske undrar varför jag ville outa alla kostnader, men jag får ofta mycket frågor på vad resan kostade för oss, så nu vet ni!

En förutsättning för att kunna göra resan överhuvudtaget, var att min man fått ett litet arv efter sin farmor, att vi hade föräldrapenningen för Julius som en fast inkomst varje månad samt att våran lägenhet var uthyrd, så att vi slapp våra fasta kostnader därhemma.

Visst blev det en hel del med pengar när man summerar allt, men samtidigt hade vi inte haft semester på flera år och äventyren, minnena och tiden med familjen är ovärderlig!

Jag kommer berätta mycket mer om de olika resmålen här på bloggen framöver, så håll utkik! Under fliken kategorier kan ni redan nu läsa om lite olika härliga och spännande platser i Mexiko!

Ha nu en fin dag och ge aldrig upp era drömmar!
Kram från Fru Fiffelin

Läs hela inlägget »

Hej alla fina följare!

Tusen tack för alla hejjarrop och gulliga brev som kommit till mig sedan i lördags, när jag berättade om min utbrändhet och min konkurs. Ni ska veta att varje kommentar och varje litet hjärta verkligen betyder så mycket för mig!

Så vad hände efter att jag lämnat in min konkursansökan?

Jag var mentalt helt färdig efter att ha gått in i väggen fullständigt. Men det var samtidigt som att allt kändes som allra värst veckorna före konkursen, då leverantörer ringde för att få sina fakturor betalda, skatteverket hotade med att dra in f-skatten och sjaviga delgivningsmän strök omkring butiken och hemmet i jakt på underskrifter.

Det var lite av en lättnad att få lämna in pappret till Tingsrätten, och påbörja ett avslut, även om det samtidigt kändes otroligt sorgligt.

Ett par dagar efter att konkursansökan var inlämnad blev jag kontaktad av en konkursförvaltare, som jag träffade för att gå igenom allting med. På mötet informerade han mig om att jag inte fick lämna landet  på någon månad och att han ville ha nyckeln till butiken.

Det var jobbigt att lämna ifrån sig butiksnycklarna, utan att ens få "ta avsked av Stajlish", men allt skulle nu tillhöra konkursboet.

Jag hade plötligt inget jobb, och fick inte lämna landet, vilket kändes olustigt - som att jag var grovt kriminell. Det kändes också så otroligt tomt, att inte ha butiken kvar, mina anställda supertjejjer, mina härliga kundmöten... Att inte gå på Formexmässan i augusti och göra julinköpen som vanligt. 

Några dagar efter konkursen, började jag få sms från några arga, upprörda kunder, som hade köpt presentkort på Stajlish, som nu inte gick att lösa in. Jag mådde otroligt dåligt över det, men tyvärr fanns det inte så mycket som jag kunde göra, då konkursen sköttes av konkursförvaltaren.

Efter sammanträdet i tingsrätten späddes de privata lånen på av ett borgensåtagande. Dessutom krävde konkursförvaltaren tillbaka pengar som betalats ut och skatteverket krävde att jag personligen skulle bli betalningsskyldig för aktiebolagets räkning. Till slut blev skulden ganska så stor och jag kommer att få leva med den i flera år.

Många tror att bara för att man har ett aktiebolag som går i konkurs är det klappat och klart. Men nästan två år har gått och jag måste hela tiden vara vaksam då det kan komma in nya krav och beslut i mitt ärende.

Jag skulle vilja varna andra företagare för att inte upprepa mitt misstag - att inte lägga alla affärer i samma bolag och att om man kommer på obestånd, lägga ner sin verksamhet i tid! Och glöm för allt i världen inte att upprätta en KONTROLLBALANSRÄKNING!!! Detta var något som min revisor inte upplyste mig om att jag borde göra...

Men jag vet ju hur svårt det är, när man är mitt uppe i alltihopa, man vill så väl och man försöker hitta utvägar in i det sista, för att man brinner för sitt företag och det sista som överger en är ju hoppet.
Jag kämpade länge och stenhårt - men det blev på bekostnad av min egna hälsa.

Kunde jag backa tillbaka i tiden finns det så mycket saker som jag såhär i efterhand lärt mig, vad jag gjorde fel, vad jag borde ha gjort, hur jag borde ha gjort... Men det är lätt att älta och vara efterklok!

Utan stödet från min man hade jag aldrig klarat av att gå igenom allt detta. Många parförhållanden kraschar i en sådan här situation, men vi kom varandra närmare.

När alla sammanträden i tingsrätten var avklarade och mitt utreseförbud var upphävt, kände vi båda att vi inte ville vara kvar i Sverige, vi längtade bort från allt. Orkade inte hålla på och förklara oss hela tiden..

Jag var dessutom i så pass psykiskt dåligt skick - mitt närminne fungerade inte överhuvudtaget - att alla tankar på framtiden kändes väldigt oklara. Det var helt enkelt dag för dag som gällde.

Eftersom vi under våra sju år som egenföretagare inte hade haft en enda veckas sammanhängande semester, så bestämde vi oss för att åka iväg på en längre resa. Min man hade fått ett litet arv efter en släkting några år tidigare. Pengarna hade han egentligen tänkt att spara till ungarnas framtida utflyttar, men han bestämde sig istället för att det kanske var ett ännu viktigtare läge att använda dem nu. 

Under alla butiksåren hade ju barnen kommit i kläm. Allt för många helger och sena kvällar hade de fått spendera på butikernas lager, lämnade ensamma med filmer och pysselböcker. Nu var det deras tur att få ha mamma och pappa i närheten. Fullt ut. 

Så i september 2016 började vi planera för ett sex månader långt äventyr runt jorden tillsammans, hela familjen.

Tack vare planeringen av vår underbara resa kunde jag sakta börja klättra upp ur det svarta hålet som jag hamnat i. Och sakta men säkert kunde jag börja tänka på framtiden med tillförsikt.

Jag kommer berätta mer om resan framöver, men också om hur utbrändheten påverkat mitt liv och hur jag jobbat för att komma vidare!

Ha nu en fin måndag och en härlig start på nya veckan!
Kram från Fru Fiffelin
 

Läs hela inlägget »

Hej på er vänner! 

Jag känner mig som en ny människa idag ska ni veta. Har liksom chillat mig igenom hela påskveckan och bara gjort saker som fått mitt inre att må bra - dvs vilat, hängt med killarna och gått skogspromenader med hunden. 

Jag tänkte att jag skulle ge er den sista delen i min butiksberättelse idag, hur det gick med Stajlish, min fina, kära butik ute i Bålsta Centrum. (Del 1 av  Stajlish-historien hittar ni här!)

Godsaker och fina detaljer på Stajlish i Bålsta
Godsaker och fina detaljer på Stajlish i Bålsta

Som jag berättade tidigare så fick Stajlish ett fint mottagande i Bålsta. Stajlish blev ganska så omgående en omtyckt och populär butik, och försäljningssiffrorna var fina och låg på plussidan, men samtidigt som det gick bra för Stajlish hade jag det riktigt tufft med Hemtrevligt, butiken som jag hade kvar i Jakobsberg. (Läs mer om Hemtrevligt här, del 1 och del 2.)

Dessvärre så låg båda butikerna registrerade under samma aktiebolag, ( vilket jag nu lärt mig att det inte var så smart...) så allt plus som jag, min man och personalen jobbade och slet ihop i Bålsta gick till att täcka de enorma förlusterna som vi gjorde i Jakobsberg.

Det blev tillslut en ohållbar situation. Jag satt uppe sent på nätterna och räknade och försökte få budgetarna att gå ihop. Försökte förhandla bort mitt kontrakt i Jakobsberg, försökte jobba själv ännu mer för att slippa ha så höga personalkostnader. Försökte få till avbetalningsplaner till höger och vänster.

Mitt i allt så var jag gravid och väntade vår tredje son, och mådde riktigt dåligt under flera månader. Tröttheten och illamåendet ville aldrig ta slut och dessutom fick jag komplikationer i form av både foglossning och blodproppar i benen.

Allt som jag normalt älskade och brann för började under hösten 2015, mer och mer att kännas jobbigt. Både på det privata planet och affärsmässigt. Jag som alltid haft så mycket energi och kännt mig så stark, älskat att finnas där för mina kunder, mina vänner, min familj och min personal... 

Jag började nu istället att isolera mig, jag hade svårt med sömnen, konstant migrän, undvek att svara i telefon, blev ineffektiv och minsta lilla pappersjobb tog hundra år att slutföra. Jag tackade nej till middagar med vänner, jag hittade på ursäkter för att bara få vara hemma och däcka i soffan.

Roliga event, mässor och besök från alla säljare, som jag normalt älskade - kändes alltmer bara som jobbiga måsten och jag kände hur mitt leénde blev mer och mer påklistrat.

I januari 2016 fick jag äntligen stänga ner butiken i Jakobsberg, mot att jag fortsatte att betala de månadshyror som var kvar innan kontraktet löpte ut i maj. Jag tänkte att det var bättre att betala, men slippa stressen med att hålla öppet i en butik som ändå bara gick med förlust dag efter dag. Några ur personalen tvingades jag att säga upp, vilket var riktigt jobbiga beslut att ta.

2016 blev en tuff vår för Stajlish, att under årets lugnaste månader försäljningsmässigt, dra ihop hyran till Bålsta Centrum plus Jakobsbergs hyran (trots att den butiken numera var stängd) totalt ca 160,000 kronor i månaden, plus inköp, löner, etc.... Jag var så stressad av situationen att mitt närminne började svikta och trots min svåra graviditet jobbade jag fortfarande mer än en heltid.

Jag låg vaken med ångest på nätterna för att jag kände mig ineffektiv och otillräcklig på jobbet och som en dålig mamma som knappt orkade med familjen längre. Varje dag vaknade jag med en sådan trötthet i kroppen, att jag inte visste om jag skulle orka ta mig igenom dagen.

Trots det som hände tänkte jag hela tiden att allt skulle vända snart. Bara jag blev klar med alla avbetalningar, bara bebisen blev född, bara jag fick sova lite bättre... Optimist som jag är, var hoppet alltid med mig och jag körde på som vanligt, försökte göra ett bra jobb med att peppa personalen, prata med kunder, sälja - hålla energin och fasaden uppe när jag var i butiken. 

Kul på jobbet! Matilda, jag och Julia :-) december 2015
Kul på jobbet! Matilda, jag och Julia :-) december 2015

Jag har alltid levt efter talesättet "Follow your dreams" - och tänkte jämt att vill man, så kan man och motgång kräver bara mer och hårdare jobb - man ska ALDRIG ge upp!

Den 4 mars 2016, föddes Julius, fyra dagar senare var jag tillbaka i butiken och jobbade, trots att kroppen inte läkt ihop. Julius fick hänga med, sova i sin vagn brevid kassan och amma ute på lagret.

Dagarna flöt ihop, ibland visste jag knappt om det var lördag eller tisdag. Rutinen var den samma - jobba, jobba, jobba - få ihop tillräckligt till alla avbetalningar som låg och släpade efter Hemtrevligts krasch. Den ständiga osäkerheten och samtalen med leverantörer som ville ha betalt tog ut sin rätt. Jag var trött, lättirriterad och deprimerad.

– Kunderna såg nog ingen skillnad men familjen märkte av det.

Sedan blev det maj och juni - frökenpresenter och festkläder till sommarens galej var uppackat, butiken var finare än någonsin men ändå gick det trögt. 

Sommarfint i hängen på Stajlish 2016
Sommarfint i hängen på Stajlish 2016

Vi drog igång sommarrean efter midsommar och började samtidigt planera för att göra en ombyggnad av butiken under augusti.

Vi kände att herravdelningen inte funkade som vi ville och planerade att minska ner den ytan och satsa mer på damkläder, inredning och presenter.

Våra egna Stajlish-ljus, underbara dofter.
Våra egna Stajlish-ljus, underbara dofter.

Men så en natt i början av augusti 2016, mitt i kaoset med ombyggnaden i butiken, den ekonomiska pressen och stressen med att behöva vara på jobbet när man har en liten bebis och egentligen borde vara mammaledig - tog allt bara STOPP.

Mitt i natten fick jag en fruktansvärd panikångestattack, jag grät helt okontrollerat, hyperventilerade, var helt kallsvettig och hade hjärtklappning hela natten, jag trodde att jag skulle dö. Jag hade aldrig varit med om något sådant tidigare och jag lyckades skrämma upp både mig själv och min man riktigt rejält.

Nästa morgon fick jag en akuttid på vårdcentralen och jag grät när jag skulle berätta hur jag verkligen mådde.  Läkaren såg tydliga tecken på utbrändhet och jag blev rekomenderad att sjukskriva mig omgående.

Jag och min man förde många, långa samtal om hur vi skulle göra med verksamheten och med livet.  Vi ställdes också inför utsikten att behöva skjuta till ytterligare med privata pengar i bolaget, efter ännu ett år med brakförluster.

Att jag helt hade gått in i väggen var ett sådant personligt nederlag. Jag skämdes, kunde inte fatta att kroppen sa ifrån på det sättet som den gjorde - jag som alltid hade varit så stark, någon att räkna med...

Vi kom tillsist fram till att det var dags att ändra sättet vi levde på, dags att dra i handbromsen och sakta ner, som vi såg det var den enda utvägen att sätta bolaget i konkurs och avsluta sagan som butiksägare.

Fredagen den 5 augusti 2016, lämnade vi in konkursansökan till Solna Tingsrätt. Stajlish och aktiebolaget fanns inte mer.

Jag grät och grät och grät... Min livsdröm och allt som jag byggt upp - gick i kras. All tid, alla år - som jag spenderat i butikerna, borta från barnen, slutade med utbrändhet och en konkurs.

Mer om konkursen,utbrändheten och livet i allmänhet - berättar jag vidare i nästa vecka.
Ha nu en fin helg, så ses vi på måndag igen!

Kram från Caroline /Fru Fiffelin


 
 

Läs hela inlägget »

Hej alla fina! 

Jag hoppas att ni hann njuta av den gångna påskledigheten och att ni nu är tillbaka i vardagen lite mer energifyllda!

Själv är jag fylld av mängder av positiv energi efter härliga dagar med familjen!

Verkligen redo för jobb och vardag igen.

Långhelgen fylldes med flera promenader,  myskvällar framför bra filmer, jag har träffat vänner och bakat och lagat mat tillsammans med människor jag älskar... Gjort allt som för mig är viktigt under en högtid.

Kikade in på & Other Stories idag för att se vad som var nytt.

I butiken hade de skyltat upp med skön Parisflärd á la chic nouveau Bohéme.

Det var volanger och blommiga prints. Viktorianska blusar med ballongärmar, mixat med avklipta jeans i mörka 70-tals tvättar och höga midjor, matchat till fina sandaler och väskor i rosa.

Snygga scarves att knyta i håret och solbrillor med cateyelook är både hett och rätt till våren!

Senapsgula accenter och leopardmönster lyfter vilken outfit som helst, som jag tjatat om tidigare!

Endel tycker dock att leoprint skriker tantvarning - men jag älskart! 

Kolla den här fina klänningen som jag går och suktar lite efter! Tänker nog köpa den till min 40-års dag. Finns att klicka hem för 690 kronor från & Other Stories webbshop här.

& Other Stories är ett märke som ligger under H&M-gruppen. De designar sina kollektioner uppbyggda kring inspirerande modeberättelser, skapade i ateljéer i Paris, Stockholm och Los Angeles. Dom gör allt från skor till accessoarer och alla tänkbara klädesplagg . 

Jag tycker dom har mycket som är snyggt och som känns personligt - till bra priser. 

Det var allt från mig idag, ha en trevlig kväll!

I veckan blir det frukostmöte kring ett eventuellt framtida samarbete samt en intervju med en spännande butiksägarinna, som kommer upp senare på bloggen! 

Kram, kram från Fru Fiffelin

Läs hela inlägget »

Hej alla fina!

Jag tittar bara in här på bloggen en snabbis idag för att önska Er alla en riktigt fin och Glad Påsk!
 

Jag vet inte hur det är med er, om ni firar påsk eller vad ni har för relation till det här med påskhelger och påskledighet? Men, för mig betyder det tid att umgås med familjen och alla nära och kära!

Igår blev det en härlig promenad med familjen i Bergianska Trädgården, vi spanade efter vårtecken och hittade snödroppar, krokus och vintergäck samt massor av fina knoppar som snart spricker ut på träden!

Julius och årets första snödroppar!
Julius och årets första snödroppar!
Vårgul vintergäckt lös ikapp med solen
Vårgul vintergäckt lös ikapp med solen

Nu på förmiddagen har jag rullat köttbullar och snart ska vi ut på påskäggsjakt, fick ett sms från påskharen att han gjort en runda i skogen ;-)!

Mina påskliljor börjar slå ut lagom till idag!
Mina påskliljor börjar slå ut lagom till idag!

Nu tar jag påskledigt från bloggen i ett par dagar, men vi ses igen på tisdag!
Påskkramar till Er från Fru Fiffelin

Läs hela inlägget »
Etiketter: glad påsk

Hej alla fina påskkärringar!

Skärtorsdag idag, har ni förberett era kvastar? Min står polerad och klar ute i hallen så vi syns väl på Blåkulla vid midnatt?! ;-)

Innan ni far iväg, vill jag att ni ska få se några godbitar från AJLAJKS senaste kollektion - som är superfin!

Märket har utvecklats en hel del de senaste åren, och i vår har de även en ny logga. Lite mer stilrent, lite mindre romantiska spetsar - men framförallt plagg som man verkligen tycker om - AJLAJK!

Alva har på sig en underbar klänning/tunika som även finns i en ljuvlig ljusblå nyans
Alva har på sig en underbar klänning/tunika som även finns i en ljuvlig ljusblå nyans

Blommiga mönster och maxikjolar, kaftaner och tunikor är vårens stora trendmåsten och självklart har Ajlajk med sig det inför våren och sommaren 2018!

Plaggen sys upp i Indien, där grundarna Tommy och Leena Mellberg har en nära och familjär kontakt med fabrikören och alla som arbetar i fabriken.

Flera gånger om året reser de ner till Indien för att ta fram nya kollektioner, välja material och mönster - så att de alltid har med sig det senaste hem inför varje säsong.

Superfin maxikjol med volang i viscose/elastan, finns i 8 härliga färger!
Superfin maxikjol med volang i viscose/elastan, finns i 8 härliga färger!
Den här snygga multifärgade klänningen har gjort succé och är nu slutsåld nästan överallt
Den här snygga multifärgade klänningen har gjort succé och är nu slutsåld nästan överallt

Att själva få designa ett eget märke var en livsdröm som blev sann för Tommy och Leena år 2010 när de knöt sina kontakter i Indien. Båda hade sedan tidigare många år inom mode- och importbranchen.

Redan på sin första resa ner till indien, letade Leena och Tommy efter en rolig detalj att ha på plaggen som kändes unik för dom. I Old Delhi, i en hål-i-väggen-affär som ägdes av en gammal man, hittade Tommy och Lena vad de letade efter - ett gammalt mynt!

På myntet fanns det en dam på ena sidan och en herre på den andra, och Leena och Tommy bestämde att detta var dom!

Myntet har sedan dess fått sitta på de flesta av plaggen och smyckena och blivit som ett signum för företagets produkter.

De populära halsbanden i vårens nya fina färger, självklart med "myntet" som dekoration
De populära halsbanden i vårens nya fina färger, självklart med "myntet" som dekoration
Jumpsuiten är ny för i år, jättefin!
Jumpsuiten är ny för i år, jättefin!

Jumpsuiten är ett plagg som började explodera ute i butikerna för sisådär en tre år sedan, men plagget hänger med även i vår och jumpsuiten från Ajlajk är både skön och snygg samt finns i flera härliga färger.

Ajlajk har alltid sköna kvalitéer och passformer på sina kläder och det är något som jag gillar, när plagg både är snygga och bekväma!

Ajlajkteamet laddade på Formex 2018, Mirjam, Tommy, Sofia och Leena.
Ajlajkteamet laddade på Formex 2018, Mirjam, Tommy, Sofia och Leena.

Ajlajk är ett familjeföretag, Tommys och Leenas dotter Maria, samt deras son Marcus och hans fru Sofia jobbar där. Sedan några år finns säljaren Mirijam också med i Ajlajkfamiljen.

På alla mässor bjuder de alltid på salta skumlakritsbananer och sötsyrliga skumjordgubbsbananer i sin monter - vilket är en ljuvlig kombo - och det är nästan så att det vattnas i munnen varje gång det är mässdags och man vet att man ska till Ajlajk på inköp :-)

Hoppas ni fick lite härlig inspiration till att inhandla vårens nyheter nu! Jag vet att det är många butiker runt om i landet som tar in Ajlajks sortiment.

Hoppas också att ni får en riktigt härlig påskhelg!

Påskkram från Fru Fiffelin
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: ajlajk indien viskose

Välkommen till min blogg!
Det här är Fru Fiffelin:

Mamma till 3 fina killar
(2, 10 & 16 år) och en Fransk Bulldog

 Fru, optimist, vännina, entreprenör, stylist och Inspiratör.

Skriver om Lifestylebutiker, vackert och färgglatt mode, mat, inredning, böcker & spännande resor.

info@frufiffelin.se

Senaste inläggen

BLOGGARKIV

Senaste kommentarer