Stajlish, del 2

Hej på er vänner! 

Jag känner mig som en ny människa idag ska ni veta. Har liksom chillat mig igenom hela påskveckan och bara gjort saker som fått mitt inre att må bra - dvs vilat, hängt med killarna och gått skogspromenader med hunden. 

Jag tänkte att jag skulle ge er den sista delen i min butiksberättelse idag, hur det gick med Stajlish, min fina, kära butik ute i Bålsta Centrum. (Del 1 av  Stajlish-historien hittar ni här!)

Godsaker och fina detaljer på Stajlish i Bålsta
Godsaker och fina detaljer på Stajlish i Bålsta

Som jag berättade tidigare så fick Stajlish ett fint mottagande i Bålsta. Stajlish blev ganska så omgående en omtyckt och populär butik, och försäljningssiffrorna var fina och låg på plussidan, men samtidigt som det gick bra för Stajlish hade jag det riktigt tufft med Hemtrevligt, butiken som jag hade kvar i Jakobsberg. (Läs mer om Hemtrevligt här, del 1 och del 2.)

Dessvärre så låg båda butikerna registrerade under samma aktiebolag, ( vilket jag nu lärt mig att det inte var så smart...) så allt plus som jag, min man och personalen jobbade och slet ihop i Bålsta gick till att täcka de enorma förlusterna som vi gjorde i Jakobsberg.

Det blev tillslut en ohållbar situation. Jag satt uppe sent på nätterna och räknade och försökte få budgetarna att gå ihop. Försökte förhandla bort mitt kontrakt i Jakobsberg, försökte jobba själv ännu mer för att slippa ha så höga personalkostnader. Försökte få till avbetalningsplaner till höger och vänster.

Mitt i allt så var jag gravid och väntade vår tredje son, och mådde riktigt dåligt under flera månader. Tröttheten och illamåendet ville aldrig ta slut och dessutom fick jag komplikationer i form av både foglossning och blodproppar i benen.

Allt som jag normalt älskade och brann för började under hösten 2015, mer och mer att kännas jobbigt. Både på det privata planet och affärsmässigt. Jag som alltid haft så mycket energi och kännt mig så stark, älskat att finnas där för mina kunder, mina vänner, min familj och min personal... 

Jag började nu istället att isolera mig, jag hade svårt med sömnen, konstant migrän, undvek att svara i telefon, blev ineffektiv och minsta lilla pappersjobb tog hundra år att slutföra. Jag tackade nej till middagar med vänner, jag hittade på ursäkter för att bara få vara hemma och däcka i soffan.

Roliga event, mässor och besök från alla säljare, som jag normalt älskade - kändes alltmer bara som jobbiga måsten och jag kände hur mitt leénde blev mer och mer påklistrat.

I januari 2016 fick jag äntligen stänga ner butiken i Jakobsberg, mot att jag fortsatte att betala de månadshyror som var kvar innan kontraktet löpte ut i maj. Jag tänkte att det var bättre att betala, men slippa stressen med att hålla öppet i en butik som ändå bara gick med förlust dag efter dag. Några ur personalen tvingades jag att säga upp, vilket var riktigt jobbiga beslut att ta.

2016 blev en tuff vår för Stajlish, att under årets lugnaste månader försäljningsmässigt, dra ihop hyran till Bålsta Centrum plus Jakobsbergs hyran (trots att den butiken numera var stängd) totalt ca 160,000 kronor i månaden, plus inköp, löner, etc.... Jag var så stressad av situationen att mitt närminne började svikta och trots min svåra graviditet jobbade jag fortfarande mer än en heltid.

Jag låg vaken med ångest på nätterna för att jag kände mig ineffektiv och otillräcklig på jobbet och som en dålig mamma som knappt orkade med familjen längre. Varje dag vaknade jag med en sådan trötthet i kroppen, att jag inte visste om jag skulle orka ta mig igenom dagen.

Trots det som hände tänkte jag hela tiden att allt skulle vända snart. Bara jag blev klar med alla avbetalningar, bara bebisen blev född, bara jag fick sova lite bättre... Optimist som jag är, var hoppet alltid med mig och jag körde på som vanligt, försökte göra ett bra jobb med att peppa personalen, prata med kunder, sälja - hålla energin och fasaden uppe när jag var i butiken. 

Kul på jobbet! Matilda, jag och Julia :-) december 2015
Kul på jobbet! Matilda, jag och Julia :-) december 2015

Jag har alltid levt efter talesättet "Follow your dreams" - och tänkte jämt att vill man, så kan man och motgång kräver bara mer och hårdare jobb - man ska ALDRIG ge upp!

Den 4 mars 2016, föddes Julius, fyra dagar senare var jag tillbaka i butiken och jobbade, trots att kroppen inte läkt ihop. Julius fick hänga med, sova i sin vagn brevid kassan och amma ute på lagret.

Dagarna flöt ihop, ibland visste jag knappt om det var lördag eller tisdag. Rutinen var den samma - jobba, jobba, jobba - få ihop tillräckligt till alla avbetalningar som låg och släpade efter Hemtrevligts krasch. Den ständiga osäkerheten och samtalen med leverantörer som ville ha betalt tog ut sin rätt. Jag var trött, lättirriterad och deprimerad.

– Kunderna såg nog ingen skillnad men familjen märkte av det.

Sedan blev det maj och juni - frökenpresenter och festkläder till sommarens galej var uppackat, butiken var finare än någonsin men ändå gick det trögt. 

Sommarfint i hängen på Stajlish 2016
Sommarfint i hängen på Stajlish 2016

Vi drog igång sommarrean efter midsommar och började samtidigt planera för att göra en ombyggnad av butiken under augusti.

Vi kände att herravdelningen inte funkade som vi ville och planerade att minska ner den ytan och satsa mer på damkläder, inredning och presenter.

Våra egna Stajlish-ljus, underbara dofter.
Våra egna Stajlish-ljus, underbara dofter.

Men så en natt i början av augusti 2016, mitt i kaoset med ombyggnaden i butiken, den ekonomiska pressen och stressen med att behöva vara på jobbet när man har en liten bebis och egentligen borde vara mammaledig - tog allt bara STOPP.

Mitt i natten fick jag en fruktansvärd panikångestattack, jag grät helt okontrollerat, hyperventilerade, var helt kallsvettig och hade hjärtklappning hela natten, jag trodde att jag skulle dö. Jag hade aldrig varit med om något sådant tidigare och jag lyckades skrämma upp både mig själv och min man riktigt rejält.

Nästa morgon fick jag en akuttid på vårdcentralen och jag grät när jag skulle berätta hur jag verkligen mådde.  Läkaren såg tydliga tecken på utbrändhet och jag blev rekomenderad att sjukskriva mig omgående.

Jag och min man förde många, långa samtal om hur vi skulle göra med verksamheten och med livet.  Vi ställdes också inför utsikten att behöva skjuta till ytterligare med privata pengar i bolaget, efter ännu ett år med brakförluster.

Att jag helt hade gått in i väggen var ett sådant personligt nederlag. Jag skämdes, kunde inte fatta att kroppen sa ifrån på det sättet som den gjorde - jag som alltid hade varit så stark, någon att räkna med...

Vi kom tillsist fram till att det var dags att ändra sättet vi levde på, dags att dra i handbromsen och sakta ner, som vi såg det var den enda utvägen att sätta bolaget i konkurs och avsluta sagan som butiksägare.

Fredagen den 5 augusti 2016, lämnade vi in konkursansökan till Solna Tingsrätt. Stajlish och aktiebolaget fanns inte mer.

Jag grät och grät och grät... Min livsdröm och allt som jag byggt upp - gick i kras. All tid, alla år - som jag spenderat i butikerna, borta från barnen, slutade med utbrändhet och en konkurs.

Mer om konkursen,utbrändheten och livet i allmänhet - berättar jag vidare i nästa vecka.
Ha nu en fin helg, så ses vi på måndag igen!

Kram från Caroline /Fru Fiffelin


 
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Gabriela » Barfotaliv på Isla Holbox:  ”Hej, Råkade trilla in på er trevliga blogg när jag sökte på Holbox. Tack för at..”

  • Helena Rääf » Kär i en väska:  ”Hej Fru Fiffelin, Ser att du älskar Save my Bag, det gör även jag...har haft väs..”

  • Kicki » Äntligen kan man andas:  ”Åh! Att du skulle behöva ha det så jobbigt i din graviditet. Hoppas att det värs..”

  • Malin Hjort » Äntligen kan man andas:  ”Vad fin du är! Jag önskar dig all energi och hoppas du får en fin fortsättning p..”

  • Igge » Äntligen kan man andas:  ”Har tänkt på dig mycket på sistone och undrat hur du mår. ❤ Många kramar”

Bloggarkiv

Länkar