F**k Cancer...

För en månad sedan fick himlen ta emot en liten ängel...

En liten ängel som bara hann bli 4 år gammal och som hade hela livet framför sig. Trots att han inte varit en del av vår familj särskilt länge lämnade han oss förkrossade. 

Ikväll ska vi i den närmsta familjen ses i en minneslund och ta avsked.

Livet är så sjukt orättvist ibland och det är svårt att ta in och förstå varför så hemska saker sker.

Lille D var en livfull kille, som mest av allt älskade bilar - han kunde märke och modell på varenda bil som körde förbi på gatan. Han älskade också båtar, att bada, busa och leka, åka snabbt på sin sparkcykel, blåsa såpbubblor, rejsa ner för pulkabacken och hoppa med pulkan i de stora guppen.

Förra sommaren var han precis som vilken jämnårig kille som helst - full av liv och spring i benen, som slutat med blöjor och var full av frågor och funderingar... men så plötsligt blev han orkeslös, drog på sig förkylningar och mådde illa.

En morgon i september 2017 förlorade han plötsligt synen på ena ögat. Föräldrarna åkte i ilfart till barnakuten på KS och där fick de efter några timmar, beskedet som ingen förälder någonsin vill ha; man hade hittat en stor cancertumör i huvudet på lille D, som tryckte på synnerven.

Lille D blev inlagd på Astrid Lindgrens barnsjukhus på direkten och kemoterapi sattes in.

Föräldrarnas vardag blev utbytt till ett år av oro, ångest, hopp och förtvivlan. Ytterligare operationer, sjukhuskorridorer, strålbehandling, cellgifter.

Lille D kämpade tappert på, trots smärtan och illamåendet, slangarna som gick in i kroppen, sprutorna.... Han var alltid så glad och snäll när vi träffades.

Men inget kunde hejda cancern. Den spred sig.

I slutet av juni, strax efter lille D´s 4-årsdag, stod det klart att tumörerna vunnit kampen, läkarna sa att det inte fanns något mer de kunde göra. Hela familjen fick fytta in på ett vårdhem för barn i slutskedet av livet, där Lille D fick palliativ vård. Sakta tynade han bort, tappade kroppsfunktion efter kroppsfunktion, fick smärtstillande och sömnmedel.

Och så för en månad sedan, på morgonen måndag den 16 juli 2018, somnade han stilla in - äntligen fri från all smärta. 

Lilla D var en älskad liten kille som stod oss nära - trots hans korta tid här på jorden har han lämnat ett stort avtryck hos oss alla som hade lyckan att få lära känna honom och han kommer för alltid att finnas på en speciell plats i våra hjärtan. 

"Var inte ledsen lilla mamma jag var tvungen att gå, den dagen det hände slutade mitt hjärta att slå

Älskade pappa, mitt liv blev blev så kort ta hand om varandra när jag flyger bort

Jag vet att ni gråter det finns ingen tröst, men lyssna till ditt hjärta ni kommer höra min röst

Jag finns inte bland er men jag finns här ändå, jag hör era böner och jag älskar er så..."


Sov gott lilla ängel, du var verkligen för god för den här världen. Vi kommer aldrig att glömma dig.Livet är så skört, ta hand om varandra och glöm inte att berätta för alla nära och kära hur mycket De betyder för just Dig!

Och om ni vill vara med och bidra till barncancerforskningen, så följ denna länk!

Kram från Fru Fiffelin

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar