2018 > 08

För en månad sedan fick himlen ta emot en liten ängel...

En liten ängel som bara hann bli 4 år gammal och som hade hela livet framför sig. Trots att han inte varit en del av vår familj särskilt länge lämnade han oss förkrossade. 

Ikväll ska vi i den närmsta familjen ses i en minneslund och ta avsked.

Livet är så sjukt orättvist ibland och det är svårt att ta in och förstå varför så hemska saker sker.

Lille D var en livfull kille, som mest av allt älskade bilar - han kunde märke och modell på varenda bil som körde förbi på gatan. Han älskade också båtar, att bada, busa och leka, åka snabbt på sin sparkcykel, blåsa såpbubblor, rejsa ner för pulkabacken och hoppa med pulkan i de stora guppen.

Förra sommaren var han precis som vilken jämnårig kille som helst - full av liv och spring i benen, som slutat med blöjor och var full av frågor och funderingar... men så plötsligt blev han orkeslös, drog på sig förkylningar och mådde illa.

En morgon i september 2017 förlorade han plötsligt synen på ena ögat. Föräldrarna åkte i ilfart till barnakuten på KS och där fick de efter några timmar, beskedet som ingen förälder någonsin vill ha; man hade hittat en stor cancertumör i huvudet på lille D, som tryckte på synnerven.

Lille D blev inlagd på Astrid Lindgrens barnsjukhus på direkten och kemoterapi sattes in.

Föräldrarnas vardag blev utbytt till ett år av oro, ångest, hopp och förtvivlan. Ytterligare operationer, sjukhuskorridorer, strålbehandling, cellgifter.

Lille D kämpade tappert på, trots smärtan och illamåendet, slangarna som gick in i kroppen, sprutorna.... Han var alltid så glad och snäll när vi träffades.

Men inget kunde hejda cancern. Den spred sig.

I slutet av juni nu i sommar, strax efter lille D´s 4-årsdag, stod det klart att tumörerna vunnit kampen, läkarna sa att det inte fanns något mer de kunde göra. Hela familjen fick fytta in på ett vårdhem för barn i slutskedet av livet, där Lille D fick palliativ vård. Sakta tynade han bort, tappade kroppsfunktion efter kroppsfunktion, fick smärtstillande och sömnmedel.

Och så för en månad sedan, på morgonen måndag den 16 juli 2018, somnade han stilla in - äntligen fri från all smärta. 

Lilla D var en älskad liten kille som stod oss nära - trots hans korta tid här på jorden har han lämnat ett stort avtryck hos oss alla som hade lyckan att få lära känna honom och han kommer för alltid att finnas på en speciell plats i våra hjärtan. 

"Var inte ledsen lilla mamma jag var tvungen att gå, den dagen det hände slutade mitt hjärta att slå

Älskade pappa, mitt liv blev blev så kort ta hand om varandra när jag flyger bort

Jag vet att ni gråter det finns ingen tröst, men lyssna till ditt hjärta ni kommer höra min röst

Jag finns inte bland er men jag finns här ändå, jag hör era böner och jag älskar er så..."


Sov gott lilla ängel, du var verkligen för god för den här världen. Vi kommer aldrig att glömma dig.

Livet är så skört, ta hand om varandra och glöm inte att berätta för alla nära och kära hur mycket De betyder för just Dig!

Och om ni vill vara med och bidra till barncancerforskningen, så följ denna länk!

Kram och kärlek från Fru Fiffelin

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Hej alla fina!

Här har ni mig igen! Först av allt vill jag be om ursäkt för min låga energi och engagemang här på bloggen denna sommar... Men...

Dels så gick ett litet barn inom närmsta familjen bort i mitten på juli, vilket skakade mig väldigt och gjorde mig mycket sorgsen.

Ungefär samtidigt så fick jag även en blodpropp i benet och gravidillamåendet har fått mig att kasta upp var och varannan dag sedan midsommar - efter allt det som varit har jag känt mig både himla nere och energilös. 

Jag hade planerat att fylla bloggen med en massa härliga utflyktstips till små mysiga butiker, caféer och sevärdheter, visa upp loppisfynd, och gett er modespaningar i sommar - men dessvärre har jag somsagt legat mer eller mindre utslagen i skuggan i trädgården bakom mammas hus de senaste veckorna och dagarna har flytit ihop till en svettig gegga i den tryckande värmeböljan.

En liten tripp till Trosa och en dagstur till Waxholm samt en miniroadtripp till Västerås och så några vändor till närmsta badsjö är vad jag orkat de här veckorna - i övrigt inte så mycket. 

Nästa vecka skulle jag ha hjälpt till i ett showroom under Stockholm Fashion Week, men på grund av mitt dåliga mående var jag tvungen att avboka det. Sååå trist, men sånt är livet...

Det kommer fler sommrar och fler mässor! Här några fina sommarbilder som fastnat i mobilen:

Max på äventyr i vackra sommar Sverige
Max på äventyr i vackra sommar Sverige
Roadtrip utanför Västerås
Roadtrip utanför Västerås

Magen börjar synas riktigt ordentligt och snart är det dags för ultraljud. Då kommer jag ta reda på om det är en tjej eller kille - är så nyfiken och kan inte hålla mig från att få veta!

Jag hoppas att energin snart är tillbaka och att jag är uppe på fötterna i tid till Formex i slutet av augusti och så hoppas jag att Ni har haft en underbar sommar!

Njuter av att vädret varit lite svalare i ett par dagar, man har kunnat andas, men snart kommer den Portugisiska hettan upp över landet och kanske ska vi få nya värmerekord. Phu!

Ta hand om Er!
Kram från Fru Fiffelin

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Välkommen till min blogg!
Det här är Fru Fiffelin:

Mamma till 3 fina killar
(2, 10 & 16 år) och en Fransk Bulldog

 Fru, optimist, vännina, entreprenör, stylist och Inspiratör.

Skriver om Lifestylebutiker, vackert och färgglatt mode, mat, inredning, böcker & spännande resor...

...Men även om egna erfarenheter från livet, både ljusa och mörka.

info@frufiffelin.se

Senaste inläggen

BLOGGARKIV

Senaste kommentarer

  • Gabriela » Barfotaliv på Isla Holbox:  ”Hej, Råkade trilla in på er trevliga blogg när jag sökte på Holbox. Tack för at..”

  • Helena Rääf » Kär i en väska:  ”Hej Fru Fiffelin, Ser att du älskar Save my Bag, det gör även jag...har haft väs..”

  • Kicki » Äntligen kan man andas:  ”Åh! Att du skulle behöva ha det så jobbigt i din graviditet. Hoppas att det värs..”

  • Malin Hjort » Äntligen kan man andas:  ”Vad fin du är! Jag önskar dig all energi och hoppas du får en fin fortsättning p..”

  • Igge » Äntligen kan man andas:  ”Har tänkt på dig mycket på sistone och undrat hur du mår. ❤ Många kramar”